Tellus

Klassen tillägnar i princip hela denna dag åt filmen "under ytan". En timme och fyrtio minuters tittande och åtskilliga timmars reflekterande. En av de starkare filmer jag sett, och i många stunder gjorde det ont i magen. Vi läser en kurs i socialpedagogik, som i stort sett handlar om avvikande beteende och unga människor det går snett för. Varför och hur det kan arta sig och hur vi som blivande fritidsledare kan agera i mötet med dessa ungdomar. Filmen har en stark koppling till detta tema. I huvudrollerna såg vi "the late" Johanna Sällström och allas vår Gunvald. Johannas karaktär är djupt nere i narkotikamissbruk och hennes lillasyster följer snart i  hennes fotspår. Vansinnigt skickliga rollprestationer rakt igenom. Något som gör filmen ovanlig, i mitt tycke, är att den saknar hjältar och skurkar. Det finns bägge delar i oss människor och framförallt yppas detta när vi sitter i pressade lägen. En tagen grupp fortsatte sedan med att diskutera och känna vad vi hade sett. Sägas bör också att vi drygade ut denna tyngd med dignande bord av läsk, bakverk, godis, kaffe, te och allsköns godsaker. En aning sockerstinna genomförde vi sedan vår historias kortaste klassråd! Jag är verkligen lyckligt lottad och får omge mig med underbara människor, dagarna i ända. :-)

Efter denna mastiga dag åkte jag och träffade min fina vän från norrland, hastigt. I Ryd minsann. Imorgon kommer hon hit och en myshelg av sällan skådad karaktär, väntar.

Denna torsdag har varit känslomässigt tuff, tung, ledsam, rolig, fin. Jag känner mig oerhört levande idag. Och det känns fantastiskt. Att känna är fantastiskt.