Tellus

Nu händer det sjukt mycket! Och det är så himla roligt!

Igår, onsdag, var det som sagt uppvisning för alla aktivitetsgrupper. Den tredje akten var gitarrgruppen. Och jag vart så stolt över dom! När vi hade ringt ut sista ackordet bröt applådaskorna ut och när de tystnat låg tystnaden som en dimma över lokalerna. Stämningsfullt var ordet! Sen hade vi lite avslutning och utvärdering med gruppen. En värdig och fin avslutning på en fin höst med gitarrgänget!

Efter skolan åkte jag och Malin hem till henne och skulle förbereda oss och göra oss fina inför kvällens spektakel. F1ornas tackfest till oss F2or. Temat var barnkalas och jag o Malin såg bara möjligheter. Malin blev Pippi och jag blev en vit snöängel med vita tajts och matchande klänning. Festliga var vi och det cirkulerar säkert fräsiga bilder i cybervärlden i detta nu. En minnesvärd incident från dessa förberedelser är när jag sätter på mig byrån i hallen för att få mitt hår gjort. Malin börjar fixa och spreja. Hon hinner inte spraya så mycket innan jag stoppar henne. Bakom byrån hänger en stor spegel och jag kände att den inte skulle må så bra av spray...Idag är jag mycket tacksam för att jag stoppade henne. För i luften förnimde jag något som var orätt. En bekant men felplacerad doft. Jag frågade Malin huruvida sprayen skulle lukta på det viset. Malin läser på noga och konstaterar att hon fixar mitt hår med impregneringsspray. Mycket roligt. She'll never hear the end of it... :-)

Anyway, mot kalaset! De hade fixat en jättefin fest och vi hade en mycket trevlig afton. Tack!

Idag har vi haft uppspel med vår teaterprofil. Två välbesökta shower. Energin var på topp och vi gjorde bra ifrån oss. Framförallt så hade vi sjukt kul. Man har ju sett allt ett par ggr nu...men det händer så sjukt mycket med grejerna när adrenalinet kokar över. Helt grymt!

Denna kväll fick avslutas med att se TVÅ avsnitt av PH! Missade ju av förklarliga skäl gårdagens så det blev dubbeltitt idag. Herre du milde! Nu brinner det i knutarna. Jag är helt tömd på känslor och tankar. DRAMATIK!! Samtidigt börjar nån slags separationsångest komma krypandes...Jag börjar så smått inse att PH inte alltid kommer finnas där vid min sida. Som ett gossedjur om den kalla decembernatten. Trygg och varm.

DU VET ATT DU VILL KOLLA.